Lucia firas den 13 december och markeras tillsammans med advent inledningen på julfirandet. Det finns två olika traditioner att fira luciadagen, en nordisk och en italiensk. Den nordiska härstammar från medeltiden. Man slaktade julgrisen och festade hela natten. Man vågade inte sova i tron på att övernaturliga krafter var ute och härjade. Då besvärjades ljusets makter för att få ljuset att återvända. Traditionen med en ljusbringande kvinnogestalt kan ha sitt ursprung i en hednisk ljusgudinna. I Syracusa på Sicilien firas helgonet Sankta Lucia den 13 december och i maj. Sedan några år brukar de ha ett svenskliknande tåg med Lucia och tärnor när de går i procession. Helgonet Lucia är populärt bland barn där hon ger presenter till de snälla barnen och kol till de stygga. Det finns många kända luciasånger och den vanligaste “Natten går tunga fjät” finns tryckt första gången i boken “Sånger för skolan” 1928. Det finns också en äldre version med samma melodi “Sankta Lucia, ljusklara hägring” som är skriven av Sigrid Elmblad 1924.
Ungdomarna hade sin egen tradition den dagen. De drog runt på gårdarna och sjöng visor, ofta om brännvin och gåvor som de ville ha från gårdarna. Detta gjorde de för att skrämmas och skämta lite. Sången “Lucia-Himlen hänger stjärnsvart” berättar om detta. Den består av sju strofer och avslutas med: Då komma väl de hundra, då komma väl de tusen lussegubbar vandrande kring husen. Text av K.G. Ossiannilsson och musik av Sven Körling i början av 1900-talet.
