Hem Guider & Stöd Att umgås med någon med kognitiv sjukdom (demens)

Att umgås med någon med kognitiv sjukdom (demens)

När någon nära får en kognitiv sjukdom förändras ofta relationen. Samtal, vanor och sättet att vara tillsammans blir inte som tidigare – och det kan kännas både tungt och ovant.

Vi möter många anhöriga som beskriver just det här: sorgen över det som förändras, samtidigt som personen fortfarande är densamma. Mitt i det finns ändå något viktigt kvar – behovet av närhet, trygghet och gemenskap. Det är ofta där det nya sättet att umgås börjar.

Att mötas där stunden är

När minnet sviktar förändras också upplevelsen av verkligheten. Det som sägs eller upplevs kanske inte alltid stämmer med hur det “egentligen” är.

Här brukar det hjälpa att släppa behovet av att rätta. När du istället bekräftar det som känns viktigt i stunden blir situationen oftast lugnare. Det handlar mindre om vad som är rätt – och mer om att den du är med känner sig trygg. I vissa stunder kan det också hjälpa att varsamt leda vidare. En kopp kaffe, en promenad eller något bekant kan få oron att släppa lite.

När orden inte räcker hela vägen

Samtal kan ta mer tid, och ibland fastna eller upprepa sig. Det är en del av sjukdomen.

Det brukar fungera bäst att hålla det enkelt och lugnt. Att själv berätta, i stället för att fråga efter minnen, gör ofta samtalet mer avspänt.
Och när orden inte riktigt räcker finns mycket kvar i det som görs tillsammans. Musik, bilder, en promenad eller att bara sitta nära – sådant kan bära mer än samtalet i sig.

Känslan stannar kvar

Även när minnen försvinner kan känslan av en stund finnas kvar längre.

Ett lugnt bemötande, ett leende eller att bli igenkänd i tonen kan göra stor skillnad. Att presentera sig enkelt kan till exempel skapa trygghet i stunden – utan att göra en stor sak av minnet. Det är ofta det lilla som gör mest.

När det upprepas

Det är vanligt att samma frågor eller berättelser kommer tillbaka flera gånger. Där säger erfarenheten att ett lugnt och vänligt svar fungerar bättre än att försöka bryta mönstret. Ibland kan det hjälpa att ta en paus och komma tillbaka en stund senare.

Det är inte alltid lätt – men det är helt okej att det känns så.

Trygghet i det bekanta

Mycket i vardagen blir enklare när det känns igen. Samma plats, samma tid, samma typ av aktivitet. Det som kan upplevas upprepande för dig kan istället vara det som skapar lugn.

Små saker i omgivningen spelar också roll. En lugn stund utan för många intryck gör det lättare att vara tillsammans.

Att fortsätta ses

När någon får en demenssjukdom förändras ofta det sociala livet. Men att fortsätta ses – i den form som fungerar nu – har stor betydelse.

Det behöver inte vara länge eller innehålla så mycket. Att komma förbi en stund, ta en kort promenad eller bara vara i samma rum kan räcka långt.

För dig som anhörig

Ett lugnt bemötande, ett leende eller att bli igenkänd i tonen kan göra stor skillnad. Att presentera sig enkelt kan till exempel skapa trygghet i stunden – utan att göra en stor sak av minnet. Det är ofta det lilla som gör mest.

Vi på SOLOM möter många i samma situation. Vi delar gärna med oss av hur vi arbetar och hur vardagen kan se ut på våra boenden.

Vill du veta mer?

Kontakta oss gärna för studiebesök, prisuppgifter eller frågor – vi hjälper dig hela vägen.

Kontakta oss